Länsbibliotek Uppsala Blogg

Det är inte ofta jag åker förbi Ytterån! En enda gång faktiskt!

Vi var på väg till Åre på ett studiebesök med kollegor i länet, , när jag såg skylten "Ytterån". Jaha är det här det är, Ytterån. Det var här "Ytteråns sol" bodde.

 Tankarna flög både 15 och 30 år bakåt i tiden. Tur att det inte var jag som körde.

Jag ska berätta en historia som skylten "Ytterån" strax utanför, Åre väckte hos mig!

Jag var ganska nyutexaminerad bibliotekarie när jag fick ett projektjobb på handskriftsavdelningen på universitetsbiblioteket, Carolina . Jag skulle inventera hundratals kartonger i personarkivet, det var personer med anknytning till Uppsala universitet, studentföreningar och andra författare och forskare som hade donerat sina arkiv till universitetsbiblioteket. Nu skulle biblioteket i samarbete med SVAR skapa en referensdatabas över dessa.

Mycket intressanta och några mindre intressanta kartonger hade hunnit förbi mig, när jag en morgon trött på föreningens Verdandis 20 kartonger tog fram stegen och bestämde mig för ett mindre arkiv med ett par lådor. Snabbt gjort; tänkte jag. Högst upp i hyllan såg jag två kartonger med namnet "Arthur Magnusson", det där går fort, de tar jag.

När jag öppnade första lådan blev jag chockad. Jag kunde inte tro mina ögon. Än minns jag den hjärtklappning jag fick. Det här kommer inte att gå fort.

Kartongen var full med en massa pappersbuntar instoppade i kuvert. På kuvertet stod titlar på kända rimmade barnsagor som jag kunde utantill som liten.  Och det med armeniska bokstäver.

Hur kan detta vara möjligt här i källaren på Carolina?
Allt detta manuskript skrivna med kulspetspenna på baksidan av reklamblad av olika slag från 40-50 talet.

Arthur Magnussons arkiv på 2 lådor ställde jag tillbaka varje kväll innan jag gick hem och tog fram dem varje morgon när jag kom till arbetet. Jag vaktade dem nästan som en vakyhund, de var mina! Jag slogs av samma tankar varenda gång jag läste, för det var utmärkta översättningar, det märktes att de var gjorda i all hast och att jag förmodligen höll i allra första versionen av dem. Det finns nästan inget översatt av den armeniska litteraturen till svenska. En enda samling noveller "Berättare från Armenien"med Carl Elof Svennings utmärkta översättningar.

Vem var denna Arthur Magnusson från Ytterån?

Arthur Magnusson( 1902-1975)" Jämtlands främste kännare av världslitteraturen" var ett språkgeni. Han behärskade sju språk och har översatt 50 böcker från franska, finska, tyska, ryska. Hans översättningar från armeniska kom inte till tryckning med undantag av ett par dikter i dåtidens litteraturtidskrifter.

Han fick aldrig det erkännande han förtjänade p.g.a. sin kommunistiska ideologi men för honom låg litteraturen högt över alla ideologier. Så här citeras han i veckans intervju i Jämtlands folkblad från1948.

"Litteraturen är universell och florerar i vartenda land där det överhuvudtaget finns tänkande och skrivkunniga människor. Det är inte bundet till någon viss nation, världsdel eller samhällsordning."

Arthur Magnusson från Ytterån var en känd och mycket uppskattad föredragshållare i trakten. Han kallades för Ytteråns sol, Ytteråns bibliotekarie, särpräglat språkgeni, rimmets fader och unik företeelse i svensk litteratur. Kärt barn har många namn.

Hur lärde han sig armeniska?  År 1928 reste A. Magnusson till Moskva, där insjuknade han i tyfus och blev liggande på ett epidemisjukhus och skickades senare till ett sanatorium i Armenien. Efteråt tyckte han att "det egentligen var som en tur". Han stortrivdes i Armenien och kunde kommunicera via ryskan men hans stora fallenhet för språk och den pratglada lokalbefolkningen gjorde att Arthur lärde sig armeniska efter en kort tid. Han lärde sig läsa armenisk litteratur och blev förtjust  framför allt i  Hovhannes Thumanjan( armenisk författare, poet och folkdiktare från förra seklets början)

De flesta översättningar jag såg i hans arkiv var just från Hovhannes Tumanjan.

Exakt hur länge han bodde i Armenien och när han återvände till Sverige har jag inte kunnat hitta uppgifter om.

Jag berättade det här för mina vänner i bilen mot Åre, när vi passerade Ytterån. Jag blev så förvånad att de tyckte att det var märkvärdigt och föreslog att jag skulle skriva om det.

Det är klart att det var otroligt märkvärdigt för mig men hur är det för dig som läser? Kände du till Arthur Magnusson, bibliotekarien från Ytterån som höll i litterära salonger, läste upp egna översättningar av sådant som ingen annan visste någonting om.

Jan Mårtensson publicerade artiklar och intervjuer med Arthur M i tidskriften Statsanställd 1975:20 och i Författaren 1976:3.

/Lousia Hatamian

Bara två tredjedelar av landets skolenheter har ett skolbibliotek, det visar en ny rapport från Kulturrådet. Undersökningen som omfattar samtliga drygt 6 000 grund- och gymnasieenheter visar att andelen skolbibliotek förefaller minska. Idag saknar 18 procent, det vill säga drygt 250 000 elever, tillgång till skolbibliotek i någon form.

Statens Kulturråd har nyligen publicerat en statistikrapport om de svenska skolbiblioteken.
Resultatet av undersökningen visar att två tredjedelar av landets skolenheter har ett skolbibliotek. Det kan vara eget bibliotek, ett bibliotek som är integrerat med folkbiblioteket eller ett bibliotek som är delat med en annan skolenhet. Boksamling eller bokrum finns vid ytterligare 15 procent av skolenheterna. Friskolor har oftare än kommunala skolor enbart en boksamling i stället för ett bibliotek.

Den nya undersökningen visar att åtta av tio skolor använder folkbiblioteken för lån, läsning och faktainhämtning. Skolornas användning av folkbiblioteken är sällan reglerad i avtal och folkbiblioteken saknar ofta resurser att svara upp mot skolans behov. En fjärdedel av de skolor som har ett skolbibliotek har inte någon personal.

I de fall som biblioteken har anställd personal, så går stora delar av arbetstiden åt att köpa in och hålla ordning på böckerna, medan tiden för pedagogiskt arbete och att bemanna biblioteket är mindre.

För oss som arbetar på folkbiblioteken är det ingen överraskande läsning. Vi känner mycket väl igen situationen att folkbiblioteken har ett kompensatoriskt förhållande till skolan när det gäller biblioteksfrågor. Skolbarnen i Sverige är värda skolbibliotek av hög kvalitet. Ett steg på vägen mot att ställa ökade krav på kommunerna att kvalitetssäkra sin skolbiblioteksservice är att folkbibliotekens företrädare slutar att "serva" skolan av tradition och utan att ställa krav om villkoren för det stöd som skolan får av folkbiblioteket. Här kan Uppsala kommun vara en förebild. Man har utarbetat avtal mellan skolan och biblioteket på förvaltningsnivå, vilket innebär att det finns en kommungemensam tanke om skkolbiblioteksverksamheten. Min förhoppning är att fler kommuner följer efter. Ett alltför decentraliserat ansvar för skolbiblioteken gör att en ekonomiskt pressad rektor allt för ofta väljer att sänka kvaliteten.

/Maria Törnfeldt

Grand Prix i kategorin Årets Kampanj för "Library Lovers".

Väldigt roligt tycker vi på länsbiblioteket som med intresse följt Library Lovers och också tillsammans med biblioteken här i länet lyft fram den på olika vis under 2008

Läs mer om priset!

/Maria Törnfeldt

Fredag 20 mars firade ett trettiotal glada biblioteksanställda att den första omgången av 13 saker nu är till ända. Alla som gått i land med utbildningen fick en mp3-spelare i present, och det bjöds på bubbel och tilltugg. För er som missade 13 saker den här gången kommer en ny chans redan den 30 mars, då en reviderad omgång av 13 saker drar igång. Välkommen att haka på då! /Lisa

Länsbiblioteket grattar Knivsta till en fantastiskt fin verksamhetsberättelse och rekommenderar att den som vill inspireras av ett  annorlunda - och festligt - sätt att redovisa biblioteksverksamhet kontaktar Agneta Månsson för att få ett eget exemplar! Här hittar du kontaktuppgifter.

/Maria Törnfeldt